2012-01-05 20:42 #0 av: Rita-S

Har du någonsin funderat på ordens ursprung? Låt mig ge dig lite kuriosa om fest, kalas, gille, bankett, taffel och annat!

  • Både svenska och norska ordet för Fest/festivas och norska ordet Ferie (semester) kommer från det latinska ordet Fas. Fas betyder Helig, Okränkbart, och detta gav namn till de olika fest-dagar som det i romerska kalendern fanns 180 av varje år. Dessa dagar skulle det inte arbetas (därav ledigheten) och dagarna var okränkbara högtider.

 

  • Innan vi tog oss an latinskt inspirerade namn på festligheter, festade vi precis som grekerna med att hålla på några dagar i rad, oftast minst 3 dagar.

 

  • Som med allt annat har man många sätt att säga man har fest på. Man hade gille exempelvis, men i gammal tid betydde detta att man uppfyllde sin förpliktelse vid att hålla någon fest. Gille kommer av det gamla norröna ordet Gildi som betyder betalning.

 

  • Gott laug sade man oftast om man var i lag med många trevliga personer. Ett laug är en samling personer, och detta ordet användes oftast när man skålade (kanske lite för mycket och ofta) utan att det var fest.

 

  • Gästabud är det orginala gamla ordet för fest i både Norge och Sverige, där gästabudsdagen var första dagen i en rad dagar med festligheter.

 

  • Gästabudsdagen var det i vissa delar av Norge normalt att servera det vi i Norge kallar "småmat" till middag. Detta är något som kan kallas sopplapskaus (ska inte tas för svenska lapskojsen). Man tärnade massor av olika sorters kött, torkat, saltat, rökat, och olika rotfrukter och baljväxter. Detta skulle sedan kokas länge och väl, och serverades med ljust lefsekling (motsvarar mjukt tunnbröd ungefär). På andra ställen i Norge serverades stort utbud av torkat och/eller saltat kött, rökad fisk, flatbröd, hällbröd, mjukbröd och olika oster tillsammans med norska rømmen (motsvarar nånting liknande gräddfil och creme fraiche).

 

  • Ett gott och rikt gästabud skulle höras i "hela riket", och vara minst 3 dagar, inte minst för att de finare från andra ställen skulle bli nyfikna, komma oinbjudna och bara rakt upp och ner få lika fin mat som inbjudna gäster. Självklart för att demonstrera gårdens rikedomar, så eventuella döttrar som var ogifta skulle få friare.

 


Bilden är lånat från Wikipedia


  • Det spelade roll hur fattig eller rik man var, vid gästabud och bröllop skulle endast det bästa fram, annars kunde man låta bli att ha gästabud. Igen en demonstration av en rikedom som inte nödvändigvis fanns. Och självklart det bästa av kläder skulle på!

 

  • Visste ni att fram tills sent 1800-tal var svart en helt vanlig bröllopsfärg och festklädes-färg? Av den enkla anledning: Medelsvensson hade oftast bara en fin klänning och då man skulle snygga upp sig även vid begravningar sade det sig själv att det var svart man valde när man skulle göra sin fina klänning. Bara rikefolket hade råd med fler finkläder, och vitt var såpass vanlig i form av fint lin och bomull så färger som purpur eller kungsblå var det som valdes till bröllop. Där var den röda färgen det finaste man kunde välja, den färgen en kung kunde bära!

 

  • Detta med att täcka håret på sin bröllopsdag är även en ny grej. Fram till runt 1800-tal var detta sista anledning en kvinna hade att visa upp sin största pryd, håret. Efter bröllopet skulle hon täcka det som en gift kvinna.

 

  • Vid, speciellt högtidliga anledningar, talade man från medelålder om en bankett. Skillnaden från vanlig fest hos medelsvensson, var banketter mycket högtidliga med konferencier som annonserade rätterna (som var MÅNGA), man skulle vara iklädd i vackra galakläder, och omedelbart exkluderade ju detta medelklassen och ned. Ju mer adel som fanns med, desto mer förnämt, och då kallades det ofta Taffel i stället. Taffel är bara ett annat ord för "bord", och det betydde att man festade sittande vid ett bord.

 

  • Ordet Bal kommer från franska ordet Baler som betyder dansa. Balen inleddes traditionellt av Paraden - Promenaden (eller Proms som den kallas på engelska), där noblessen skulle visa upp sig, hälsa kungen och dennes familj. Den inleddes utanför slottet så att almänheten skulle få skåda och visa sin respekt. Balen skulle sedan avslutas med Cotillon, eller Kotilljong, en kontradans. Oftast kombinerades en bankett med bal. Detta var ofta enda möjligheten för kvinnor och flickor att få flirta med det andra könet och en ypperlig anledning för föräldrar att ingå avtal om handfästing/förlovning mellan sina barn.