Uppmaning/vädjan!
Kära medlemmar och medisar!
Idag hände något som fick mig att tänka till…
Vi hade varit och handlat. Kevin, vår 6-årige son, följde med mig och satte varuvagnen i kuren medan pappa gick och hämtade bilen. Vagnkuren stod på vänster sida om man ser på var vi kom ifrån. Pappa stannade bilen precis bredvid vagnkuren, med bilen ställd som vänstertrafik. Jag stoppade Kevin och sa åt honom att hoppa in på pappas sida, närmast oss, istället för på andra sidan där vi sitter. Han sitter bakom mig, men något sa mig att stoppa honom…
4 sekunder senare hör jag en liten smäll. Pappa går ut från bilen och säger tyst: H-e. Då förstår jag att något hänt. Jag hör, och ser samtidigt att en bil kör in snabbt i en parkeringsficka på andra sidan vår bil från där jag står med Kevin. Killen öppnar dörren och tittar ut med skräckslagen blick. Han var helt ifrån sig. Han hade inte sett vår bil när han tittade bak. Vi stod i en död vinkel.
Nåja. Det är lätt hänt, sådant sker, men nu till det som jag reagerade på:
När vi satte oss i bilen och körde hemåt, sa jag till pappa att det var tur i oturen. Smällen träffade precis kanten på skärmen framför bakhjulet och inte den bakre dörren. Då hade det blivit värre. Mina nästa tanke var: HERREGUD!!! KEVIN VAR PÅ VÄG ATT GÅ ÖVER PÅ DEN SIDAN!!! Hade han gjort det så hade han suttit klämd mellan bilarna!!!
Snälla, snälla ni! Se upp en gång för mycket än en gång för lite. Ta det extra försiktigt! Ta era barn, sätt dem i kundvagnen när ni tar ut dem från bilen. Man ser mycket dåligt nu i mörka tider. Han såg inte ens vår bil!
Snälla, se detta som en varning och/eller som en andra chans till era barn!
Jag fick en smärre chock när vi kom hem. Hade jag inte stoppat Kevin med handen och sagt ifrån så hade han gått över till andra sidan av bilen och blivit ihjälklämd!!!
Tänk en gång extra!
Och till er som kör bil… Se er för i ALLA vinklar innan ni kör ut. Helst med huvudet utanför när ni backar ut från en parkeringsficka!
Med all hjärtlig kärlek till er alla! Ta hand om varandra!
/ Jenny
Saknaden av små kattassar är enorm... Att överleva det varje dag är en konst...
Sajtvärd på julen.ifokus.
Oj, vilken chock du måste fått! Förstår precis hur det är. Jag har blivit påbackad av en bil för de inte såg mig, ändå hade jag reflex.
Du får gärna posta den här på min sida också! Bra att sprida!
